Swedish House Mafia

Vardag
Igår var det som sagt full rulle hela dagen. Började med babysim. Lillälsklingen är som tokig i vattnet och för att kunna fånga något utav det på bild så stannade jag på "land".






Efter babysimmet lämnade vi Olivia hos hennes mormor, hämtade David & Manda och begav oss mot Stockholm. De flesta hotell var fulla men vi hittade ett Ibis-hotell i Kista som faktiskt blev jättebra! Verkar inte som att någon annan valt ett hotell på den sidan av stan, det var jättelugnt.

Innan konserten mötte vi upp bl.a. Helena och åt middag på en pub i Solna. På väg därifrån till arenan sen åkte faktiskt Sebastian Ingrosso förbi oss vid ett övergångsställe.

Några av mina bilder med iPhonen:


Swedish House Mafias egna bilder:


Upplevelsen i stort var jättebra. Jag älskade det! Robert och David som varit på stora fester i Holland tyckte inte riktigt att SHM höll måttet jämfört med konserterna ute i Europa, men jag tyckte som sagt att det var grymt!

Minus var avståndet från tunnelbanan, tjejerna på herrtoan som skrek (!) åt killarna att de skulle använda pissoaren så att de själva kunde få gå på toa (eftersom det var överfullt inne på dam) och gick bananas när killarna sa nej, eller tjejen på samma toalett som sa till Manda och mig att kön minsann var bakom henne, trots att det fanns två ingångar och vi kommit in från den andra, eller de två blåsta brudarna som var ett huvud längre än mig (och jag är lång) som trängde sig framför oss på läktaren, stannade preciis framför och när jag säger till dem "tror ni att ni skulle kunna hoppa ner en rad och ställa er där i stället för ni är väldigt långa och jag är så jävla kort" bara blängde på mig och fortsatte dansa... Snacka om att man då har god lust att sätta en känga därbak på dem och sparka ner dem ett par rader.

För att vara en grupp med mottot "we come, we rave, we love" så var det jävligt lite love bland publiken om man bortser från vad som var riktat just mot scenen. Nä, nästa gång vi går på ett liknande event som vi verkligen vill gå på så blir det VIP-biljetter så man slipper alla negativa idioter som bara förstör (undra hur många stolar som förstördes av alla idioter som stod på dem och hoppade/dansade), sprider dålig stämning och förstör kvällen för alla andra. Ibland blir jag mörkrädd när jag ser hur min egen generation beter sig.

Jag blir också förbannad när jag tänker på hur dessa negativa upplevelser överskuggar det faktum att det annars var en riktigt maffig konsertupplevelse. Känslan när 37,500 personer i takt vevar armarna åt samma håll eller samtidigt sätter sig ner när Axwell ber dem och tillsammans hoppar upp i luften och börjar dansa igen när musiken startar på nytt.

Något väldigt positivt var på tunnelbanan efteråt. Vi hade tydligen valt ett hotell på helt rätt sida av stan för det var i princip ingen som skulle åka åt samma håll som oss, men åt andra hållet (in mot city) var det totalt kaos. :-)

Följ mig gärna på Instagram: Jarnfrun

  • Vardag

Gillar

Kommentarer